Dynoluxe #2

Till slut kom månen in i rätt fas och jag lyckades knåpa ihop det sista på Dynoluxe #2.

Denna gitarr har vållat mig huvudvärk..Lackarbetet har gått helt åt fanders flera gånger.. Jag har tappat den i marken, byggt om, byggt om igen, lackat om igen, slipat tillbaka
färglager här o där o bråkat med det mesta.

Men nu är den i hopsatt. I en tidigare post skröt jag om att jag aldrig behövt shimsa en hals, men till detta bygge var det dags. Det fick bli ett minusshim, med negativ vinkel alltså för att få ihop allt.

Gitarren blev otroligt olik sin vita kompis. Tack vare toploader stallet upplever jag att man får en helt annan stringtension, kanske i kombination med det vinklade huvudet. Men den känns absolut mer sladdrig än den vita. Samma mensur, samma strängtjocklek – helt olika upplevelser. Men jag gillar den klart, Valnötshalsen är endast oljad och känns riktigt skön. Mickarna är billigast tänkbara p100 i stall och någon bortplockad fendertele i hals.. Men den låter ändå mer än ok.

Jag har redan gjort ändringar på modellen i datorn, men med denna gitarr i handen får jag väga in lite nya faktorer. Toploader dstallet kommer vara kvar på nästa, så även p100 alternativt en p90.
Även valnötshals kanske blir aktuellt.

Det som jag inte riktigt kommer överens med är steinberger stämskruvarna.. De funkar och är lätta, men jag måste nog skruva lite mer innan man kan känna att de börjar likna kompisar.

Gitarren får ingen dekal, Det blev så mycket strul o fnul att jag betraktar den som nån slags ”rullande testbänk”. Den är dessutom helt oavsiktligt rätt långtgången relicerad oxå..

Men i det stora hela är det grymt kul att stå här med två färdiga spelbara gitarrer av egen design. Väldigt olika och grymt bra referenspunkter för framtida knåpande..

Note to self: Den vita väger 3780 gr, den gröna 3300 prick.

Röd Dynoluxe & en kommande bok

Den röda gitarren är färdiglödd, och det sista som återstår är att skruva fast stall, stämskruvar, installera sadel och få på strängar.

Tidigare postade jag en notis om hur jag kyckades tappa halsen i backen efter lackning och slog sönder delar av huvudet. Jag har gjort nån slags lagning, den kunde helt ärligt vara bättre. Men en tanke är att slipa bort all färg på hals,huvud och ha den helt i valnöt istället, Vi får se var det hamnar på prio-listan..
Mitt fokus har lämnat denna gitarr, men jag kommer bygga klart den så jag kan göra nån slags utvärdering.

Eftersom Jag redan använder den Vita Dynoluxen på gig har jag redan tillräckligt med input för att veta att jag vill ändra vissa saker.
Så efter December kommer fokus ligga på att bygga en ny prototyp av Dynoluxen.
Det kommer antagligen inte bli någon jätteskillnad. Men det finns några visuella saker som stör mig.

Såhär förhåller sig gitarren i storlek till en mer känd modell..

Jag har inte glömt bort Selmergitarrerna alls. Men där är det mycket jobb som skall göras med
nya laminerigsformar för vacuumpressning osv.. förhoppningsvis blir det en ny ”Selmer” 2017, kanske två om allt går bra.

Däremot har gitarrbyggaren Jean Barault en ny bok på gång om Selmerbyggen.
Det är 4 böcker i en kan man säga. Jag är såklart supernyfiken och måste bara ha en kopia.
Boken har inte släppts ännu, men per mail fick jag priset 150 Euro..

Barault har bl.a  byggt gitarrer åt Bireli, Stochelo och Hono Winterstein, så det är inte kattskit han slöjdar ihop direkt.
Om jag minns rätt har jag prövat en av hans gitarrer som Biel Ballister hade med på gig till Sverige för några år sedan, Den var verkligen superfin! Men kolla själva, han bygger supercoola ”relics” på Selmer som verkligen ser rätt ut. http://barault.com/barault/HOME.html

Dynoluxe – snart klar med första, nästan, bara liiite kvar…

Fräste det riktiga plektrumskyddet till den vita gitarren.

Hade bråttom, inte bra! Det blev pannkaka!

Fräsmallen höll dock, så försök två gick fint.

Det har varit lite fram o tillbaka med mickval på gitarren.
Först skulle jag ha Bareknuckels. Sen skulle jag få customlindade av en gammal kollega.
Men jag glömde köpa rätt mickkåpor o allt rann ut i sanden, i alla fall för stunden.
Men tack vare att Crafton har en riktigt bra Produkt/artistansvarig kommer gitarren nu
ha Dimarzio mickar. En Area-T i hals och en Air Classic i stallet.

Area-T micken bygger dock lite mer på höjden än vad ”vanliga” telemickar gör, så Jag fick
åter plocka fram fräsen och ta bort ytterligare 3 mm i mickkaviteten.

Den här stackars kroppen har blivit så misshandlad under byggtiden att jag börjar tycka synd om den.

Efter fräsningen ser höjderna bättre ut, och jag började löda i hop härligheten.
Har två timmar kvar uppskattningsvis med lödning och lite plock, sen kan allt förhoppningsvis
skruvas ihop igen o vara en färdig gitarr… Vi får väl se!

Provspelad Dynoluxe

Har strängat upp det vita bygget och hunnit få lite speltid rent akustiskt på gitarren för att känna av lite.

O Tamejfan! Jag är sjukt nöjd! Sjukt Nöjd!
Gitarren balanserar bra, Känns som en strata ungefär, men man slipper en massa ”massa” på
sidan som jag tycker man kan få med en strat/tele, man liksom kommer in i gitarren lite mer,
vilket var en del av det jag önskade med bygget.
Halsen har compound radie nu: 9″ – 12″ , och det känns riktigt bra.
Halsen är lagom fet. Olackad, vilket gör att den redan nu efter endast någon timmes klonkande
börjar se riktigt sliten ut på greppbrädan. Det är fint.

Kan inte minnas varför jag ville ha svaj, antagligen för att svajja på fyllan.
Men det blir inte mycket sånt numer, så jag kommer nog blocka svajet med en bit lönn eller liknande.

Det återstår en massa arbete med elektronik – förnickla mässingsbitar -fräsa nytt plektrumskydd
osv.
Men det är grymt skönt att ha fått känna på gitarren äntligen efter så lång tid med allt meckande.

Den blåa gitarren är ju numer röd.
Den har oxå varit uppsträngad o provspelad.
Men wraparoundstallet var av för dålig kvalite – Så det blir ersatt med ett kort telestall.
Jag gillade heller inte halsformen riktigt på den halsen, så den har slipats ned och kommer behöva lackas om.

Jag vet inte riktigt när jag skall hinna med allt, men det är helt klart att man får ny energi och entusiasm när man känner att det hela går i rätt riktning.
Det är en jävla massa jobb med att rita en egen design och prutta ut den, och jag är heller inte helt klar med designarbetet, Men nu har jag liksom den första prototypen att utgå ifrån o ta ställning till och det är skitkul. till 98% är jag supernöjd! Den ser ball ut i mina ögon,
Den känns svinbra att bära upp o lira på.
Det är några kurvor runt övre hornet och plektrumskyddet som kommer ändras lite, o sen ska
jag hitta en mer egen huvudform. Men i stort sett så.. En Glad midsommar!

Dynoluxe

Dynoluxebyggena har mer eller mindre stått stilla sista halvåret.

Jag har främst ( när jag haft tid) bråkat med lackeringen.

Den blå varianten, som varit uppbyggd och provspelad har nu transformerats till en röd
gitarr.
Hålen för wraparound stallet är pluggat, istället blir det ett kort telestall, ett top-loader.
Låtsas som att jag är intresserad av hur det kan låta, fast jag egentligen inte orkar borra för stränggenomföring.

Jag har även slipat om formen på halsen på den gitarren, och nästan lagat klart skadorna
på huvudet efter att jag tappat halsen i marken..

I dag lyckads jag klämma in liiite tid och klarlackade gitarrerna igen ( för typ artonde gången) Det ser ok ut. Återstår våtslipning och polering.

Med den biten avklarad hoppas jag kunna sätta lite fart med byggena igen.

Den röda är inte så ruskigt röd som bilderna antyder, mer åt Candyapple red i verkliga livet, fast lite ljusare, och kanske mer orange.. eller kanske inte.. Vem bryr sig..

Pluggarna där wraparound-stallet satt syns tydligt, men jag skiter i det, förhoppningsvis
täcker det nya stallet merparten av det..eller inte!

Ibland går det förjävla illa..

Jo, det har gått lite illa ett tag nu.. Mest beror det på att jag får lite för bråttom och inte orkar fokusera riktigt.

Lackningen av Dynoluxe byggena frestar på nerver o tålamod.

Efter att återigen ha lagt färglager på båda kropparna upptäcktes att den vita återigen inte höll måttet. Ytterligare några dammkorn, samt en krackelering gör att jag åter får slipa bort lite o lacka om den, men nu är det bara lite, och jag behöver inte gå så djupt.

Den blåa är dock lackad hela vägen inkl klarlack. Jag vet inte om färgen är ful eller inte, men det är så den får bli nu.

Klarlacken ska våtslipas o poleras, så jag har fortfaranade möjlighet att klanta till det ytterligare en gång o börja om..

Så här ser den ut med lite delar utlagda. Kvarstår alltså våtslip o polering. Sen kan jag ta tag i förnicklingen igen.

Halsen var också färdiglackad, men tyärr tappade jag den i marken när jag skulle flytta den från bil till verkstad… AAAAAAAAHHHHHHHH! Den hamnade förstås med den mest känsliga sidan ned.
Får försöka laga detta på något sätt.. verkligen jätteskoj!

Djangogura #2 tuffar på.

Limmade in toppen utan problem.

Vinklarna ser bra ut..

Men sen upptäckte jag att jag nu inte lärde mig ett skit från förra bygget.
På den gitarren hann jag i alla fall identifiera att jag var på väg att göra fel.
På denna gör jag det.
Gitarren borde ha avslutats där skjutmåttet ligger.
Men den är 2,35 mm för bred.
Det betyder väldigt bred hals o konstig geometri på halsen.
2,35 mm är tjockare än sargen.
Om det varit 1 mm fel, hade jag nog kunnat kompromissa fram nåt vettigt.

Finns inget annat att göra än att sprätta upp toppen igen.
Om någon har någonsomhelst tveksamhet till titebond II:s egenskaper, kan jag säga att det är ett utmärkt starkt lim, verkligen!

MEn efter lite bök med kniv o värme kommer toppen av utan för mycket skador.
För den som renoverat gitarrer ett tag är detta kanske en baggis.
Men för en som precis fått ihop en topp bra kändes det närmare som att utföra egen hjärtkirurgi
på sina barn.. En inte helt lockande tanke.

Sen är det bara såga bort 2,35 mm o pressa in sargen igen.

Limma ihop det

O sen limma på toppen en gång till. Visst jag fick laga lite på några ribbor och slipa rent limlisten samt ta bort lite limrester på topen, men allt som allt gick det hela hyggligt och tog inte mer än två timmar effektiv tid. Vilket är peanuts i jämförelse med tiden jag spenderat att lacka Dynoluxe byggena. Men detta misstag tänker jag fan inte göra igen nu.
Anledningen är att på Charles ritning är halskossen utritat till rätt mått – samma som jag följt. På ritningen har även klossen en centrumlinje. Men det är klossens egna- inte gitarrens.
Klossen ska limmas in med centrumlinjen 2,35 offset från gitarrens centrumlinje. Det gjorde inte jag! Gör det!

Dynoluxe XVI

I dag bet jag i det sura äpplet och strippade lacken på även den vita gitarren.
Det kändes motigt då framsidan på gitarren var relativt bra, baksidan hade däremot
så pass mycket små fel att jag bara måste göra om allt.

Tredje gången gillt! Att bygga gitarren är en sak (och det kan vara frustrerande nog när det jävlas), men att lacka! fy fan!

Tyvärr har lacken fortfarande inte härdat riktigt, och skulle väl aldrig göra heller, så slipa bort lacken var omöjligt, Slipduken kladdar igen långt innan det ens blir varmt.
Så, ska man hålla på med tvåkomponents lack vill det fanimig till att grejerna funkar, dyrt är det oxå..

Nåväl, två timmar med sickelstål för att få bort klarlacken och sen efter med festool maskinen och saken var biff!

Hann även porfylla kroppen igen, så i morgon kan jag lägga primer på nytt och fortsätta mitt Sisyfos arbete..

Dynoluxe XV

Innan semestern gjordes ett snabbt försök till nickelplätering av kontrollplattorna.

Putsade, fejade och fettade av i diverse kemiska bad.

Nickelanoder hängs upp i titanwire runt en burk med destillerat vatten + diverse kemikalier. En kopparwire kopplas till anoderna via ett motsånd ( en bit virad ståltråd) till en polen på en bilbatteriladdare. Mässingsbitarna hängs upp på en metallstav och sänks ned i elektrolytbadet. Metallstaven är sedan kopplad till andra polen på laddaren. Sen var det bara slå på strömmen, tuta o köra, hoppas på det bästa.

Prdouktbeskrivningen rekommenderade starkt att man först provkörde en spillbit. Dels för att testa tider och temperatur ( badet värms upp med en doppvärmare) men även för att rena badet från diverse skit.
Jag struntade förstås i det utan slängde i mina mässingsbitar o kopplade på strömmen.

Det är inte det bästa sättet att göra det på.
Efter 20 minuter var bitarna förnicklade. Tyvärr var resultatet inte speciellt kul. Trots i mitt tycke närmast absurd mängd avfettning och rengöring var mina mässingsbitar för kontaminerade.

En bit gick att putsa upp till fin nickelglans. De andra måste jag göra om. Polera mässing är tråkigt, men enkelt.
Polera bort nickel är något helt annat. Det är något rent otroligt vad det tunna lagret sitter fast i mässingen.

Men jag får återkomma i det ärendet.

Satte fast ena dekalen på huvudet till den vita gitarren, våtslipade ned klarlacken innan polering.

Tyvärr råkade jag ut för en jättmiss vid klarlackningen av kropparna.

Jag använde en tvåkomponentslack, och blandningen av härdaren fungerade inte som det var tänkt, så ingen av kropparna torkade riktigt.
Det märkte jag dock inte före jag började slipa ned lacken. Det mjuka underlaget kropparna vilade på tryckte in ett reliefmönster i lacken och speciellt den blå gitarren tog mycket stryk. Så jag fick tyvärr sickla o slipa av all färg på den o börja om ( efter en ganska rejäl mängd svordomar och träbitar slängda i väggen) Den vita kroppen har klarat sig en aning bättre, men antagligen gör jag om den oxå. Det är ju så kul att göra allt igen, fast denna gång lite krångligare eftersom allt som sitter på måste bort först, och sen slipa, slipa, slipa, porfylla och bla bla bla …… Fyfan!

Gjorde klart mallen för plektrumskyddet och fräste det första riktiga skyddet ( svart, till den blå gitarren)

Ser ut såhär på den vita kroppen ( den får ett rött tortoise skydd senare) och man kan se hur jag försökt få bort nickellagret på den nedre delen, inte lätt!

Man ser även den nickelpläterade delen som blev ok.

Lackat huvudet till valnötshalsen för den blå gitarren.

La sen primer på halsen och den blå kroppen återigen.

Gillade inte riktigt kulören på den blå, så kommer välja en lite intensivare blå nyans.

Dynoluxe XIV

Min ambition var att dessa två gitarrer skulle vara klara 1:a Juni.
Helt klart var dem inte det, och är inte heller.

Mest strul har jag haft med lacken. Först slipat igenom klarlacken, färglagret ned till primern på den vita.
Efter ha slipat om hela och lagt ny färg så visar det sig att min tvåkomponents klarlack fick nåt fel med härdningen, så lacken var mjuk läääääääänge innan den började härda ordentligt.
Suck..

Men gitarrerna är på gång och nu fokuserar jag på att få den vita klar först.
Har bara en dag på mig att göra klart allt innan jag måste ta tag i annat jobb och vara borta från verkstaden till mitten på Juli, och det kommer jag ju inte att hinna.

Skitsamma, det är bara att gnöla på!

Halsarna har fått band, lönnhalsen även ett lager lack på huvudet, så snart kan första dekalen åka på.

Polerat lacken på den vita.

Men som man ser krävs en omgång våtslipning+polering till, minst..

Allt metallslöjdande är klart och metalldelarna passar bra mot mallen till plektrumskydden.
Plektrumskyddet på tidigare bilder är fel och används bara för att få en känsla för det visuella.

Har alla kemikalier, nickelanoder, doppvärmare, termometer, destillerat vatten, motstånd
som krävs för nickelpläteringen. Ska bara hitta nån av mina batteriladdare som försvunnit spårlöst. Sen kan jag leka ytbehandlingsfirma dagen lång. (35 minuter ska räcka dock).

Dynoluxe XIII

Fick äntligen lite delar från Stewmac och kan komma vidare.

Fräser för dragstång i lönnhalsen

Limmat in positionsdottar

Fräser dragstång i valnötshalsen. Har fortfarande inte bestämt om den blir lackad eller inte.

Brum brum! eller snarare MIIIIIIIIÅÅAAAAAAAAAAAAAAAAÖU

Bökar med ”trapeze” inläggen, Vad ska det vara bra för? Mer jobb, låter det bättre?

Borrar hål för stämskruvarna.

Det blir nog bra..

Trapetsinläggen limmas med west-system epoxy och jakaranda-damm. Man får se vad som egentligen limmas fast i vad här, kan bli ett festligt spektakel att få loss allt.

3 läges switchen ska in i kontrollplattan, En fräs vore fint, men dremel och fil får duga.