gurglagura

bygga gitarrformade objekt


Lämna en kommentar

Dynoluxe #2

Till slut kom månen in i rätt fas och jag lyckades knåpa ihop det sista på Dynoluxe #2.

Denna gitarr har vållat mig huvudvärk..Lackarbetet har gått helt åt fanders flera gånger.. Jag har tappat den i marken, byggt om, byggt om igen, lackat om igen, slipat tillbaka
färglager här o där o bråkat med det mesta.

Men nu är den i hopsatt. I en tidigare post skröt jag om att jag aldrig behövt shimsa en hals, men till detta bygge var det dags. Det fick bli ett minusshim, med negativ vinkel alltså för att få ihop allt.

Gitarren blev otroligt olik sin vita kompis. Tack vare toploader stallet upplever jag att man får en helt annan stringtension, kanske i kombination med det vinklade huvudet. Men den känns absolut mer sladdrig än den vita. Samma mensur, samma strängtjocklek – helt olika upplevelser. Men jag gillar den klart, Valnötshalsen är endast oljad och känns riktigt skön. Mickarna är billigast tänkbara p100 i stall och någon bortplockad fendertele i hals.. Men den låter ändå mer än ok.

Jag har redan gjort ändringar på modellen i datorn, men med denna gitarr i handen får jag väga in lite nya faktorer. Toploader dstallet kommer vara kvar på nästa, så även p100 alternativt en p90.
Även valnötshals kanske blir aktuellt.

Det som jag inte riktigt kommer överens med är steinberger stämskruvarna.. De funkar och är lätta, men jag måste nog skruva lite mer innan man kan känna att de börjar likna kompisar.

Gitarren får ingen dekal, Det blev så mycket strul o fnul att jag betraktar den som nån slags ”rullande testbänk”. Den är dessutom helt oavsiktligt rätt långtgången relicerad oxå..

Men i det stora hela är det grymt kul att stå här med två färdiga spelbara gitarrer av egen design. Väldigt olika och grymt bra referenspunkter för framtida knåpande..

Note to self: Den vita väger 3780 gr, den gröna 3300 prick.