gurglagura

bygga gitarrformade objekt


2 kommentarer

Provspelat.

Helt kort.

Har satt på strängar helt snabbt för att kunna kolla översadel och stall.
Fruktansvärt spännande att höra sin gitarr ljuda för första gången.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men hoppats på att gitarren åtminstone skall ljuda lika bra (dåligt)
som de billigaste asiatiska kopiorna åtminstone.

Med tanke på att det finns en mängd små fel i bygget så var förväntningarna ganska lågt ställda.
Men, jag fick en väldigt positiv överraskning!
Gitarren låter och framförallt svarar mycket bättre än vad jag hoppats på.
Jämfört med min referensgitarr för bygget är tonen varken sämre eller bättre, däremot annorlunda och ganska mycket starkare.

Att den låter högt kan delvis ha att göra med att stallet måste justeras ned en aning, stränghöjden är rejält hög nu, 6 mm
på låga E vid tolfte bandet. 3-4 mm är målet. Så med lite lägre strängtryck kommer lite av volymstyrkan att avta antar jag.
Jag har heller inte filat in rätt radie för strängarna på stallet, så de är lite si o så i höjd, och ligger lite för djupt mot omgivande trä i stallet.

Vidare är strängseparationen lite för gles vid översadeln, så jag får göra en ny sadel.

Jag spelade snabbt in några minuter direkt efter att ha satt på strängar och stämt upp gitarren för första gången.
Filmat med gammal Iphone, så kvaliten är vad den är, men det ger en fingervisning om soundet iaf.

Det ska bli väldigt intressant att se hur ljudet förändras över tid, och med lack på, men för stunden är jag extremt nöjd.
Återstår att raspa om formen på halsen, den är lite väl grov för stunden. Slipa hela gitarren, porfylla och franskpolera.


Lämna en kommentar

Rostad Lök, lökn, lön, lönn!

Jag vet inte varför jag gör detta riktigt.

Eller jo, för att jag är nyfiken.

Men för att ta det från början.
I vårat grannland Finland gillar folk att hålla käften, dricka sprit och bada bastu, typ.

Bastubadandet kan ha (men jag säger inte att det är så) lett fram till att Finländarna tog  patent på en teknik att torka och åldra trä på.
Ni har säkert hört talas om det, kallas thermotreatment eller thermowood
Det är sånt trä som som seriösa arkitekter med ängsligt höga polokragar och svåra glasögon gillar att ha som panel på snajdiga husbyggen.
Annars brukar det också vara ett populärt alternativ för folk som inte står ut med den vidriga gröna nyansen i tryckimpregnerat virke till sina altan byggen.
Processen gör bl.a att trät blir betydligt stabilare och får en fin kulör, påstår de i alla fall.

Att torka trä är ju föga nytt, Men finnarna kom på något sätt att göra det som kanske är lite bättre?!
Jag vet inte exakt hur de gör, men trät hettas upp i en kontrollerad atmosfär. Med vakuum eller tillsats av någon slags gas, till en temperatur som kanske normalt skulle få det att bli grillkol eller eldas upp ( men jag reserverar mig kraftigt för att jag kan ha fått allt om bakfoten).
Jag förstår mig inte alls på vakuum, men vill minnas att vatten har en kokpunkt på typ 26° i 99% vakuum, så vad den verkliga temperaturen är begriper jag inte, men skitsamma.

Nu har ju både instrument och möbelbyggare torkat trä i alla tider, men poängen är att någon finsk högskola eller universitet i samarbete med finska instrumentbyggare upptäckte att det vanliga ”thermo” virket gav positiva effekter till deras instrument, men även några negativa.
Så de forskade fram en ny variant av thermovirke exklusivt för instrumentmakarna. Landola, Ruokangas, http://www.ruokangas.com/ och framför allt AJL, http://www.ajl-guitars.com använder nu sådant virke.
Det var efter jag spelat på en gitarr av AJL (Han heter Ari Jukka Luomaranta och var psykoterapeut innan han började bygga gitarrer, bara en sån sak)
på Svenska Djangofestivalen som jag blev intresserad av detta virke.
Just denna gitarr var så knasigt, fantastiskt, overkligt bra att jag funderade på att bara lägga benen på ryggen, sno gitarren och dra till skogs och gömma mig med den och lyckligt nudla mina sura Djangolicks till dödagar. Just den gitarren förtjänar en egen post och är i mångt och mycket anledningen till varför jag ville bygga en egen gitarr.

Hur som helst har jag inte tillgång till just detta fina ”thermo” virke, så i ren experimentlusta försöker jag mig på att torka lite lönn själv i ugnen.

Jag har till ett kommande strata bygge grovsågat en hals i lönn.
Biten är inte speciellt kul, så den kan gärna offras om det hela skulle gå åt fanders.
Jag är mest intresserad av vad som händer med själva träet när det” bakas”.

Tyvärr har jag ingen aning om på vilket sätt man skulle kunna göra detta lite vetenskapligt, så jag får fokusera på de enda faktorer
jag kan komma på: Vikt, utseende och tapton.

Vikt är ju rätt lätt att kolla, biten väger 821 gram, jag förväntar mig att den ska sjunka efter bakningen.
IMG_5348

Utseende – tja innan bakning ser den ut som tråkig, lite smågul/grå skitig lönn, förväntar mig att den ska bli en aning mörkare.

Tapton – också lätt att kolla, biten ljuder klart och tydligt i ett F# (fiss), Jag förväntar mig att den skall höjas med kanske ett halvt tonsteg (har ingen som helst förklaring till varför jag tror det, men jag tror ändå det)

Jag följer samma typ av torkning som jag vet att vissa möbelsnickare gör.
In med biten i ugnen kall, hetta upp den långsamt (30 minuter) till 195°, lämna den en timme, slå av ugnen och låta den svalna av.
Sedan upp till 215° i valfri tid, jag körde 45 minuter, och åter låta den svalna av. Själva bakningen sprider en doft liknande ett mellanting mellan småkaksbak och varm bastu.
IMG_5349

Så, efter att biten fått komma ned i rumstemperatur visar det sig att:
Vikt är 734 gr, den har alltså minskat med lite över 10%.
bild

Utseende, biten har mörknat rejält, mer än jag trodde.
(Ligger brevid telehalsen som är från samma planka på bilden)
bild kopia

bild kopia 2

Tapton, den ljuder ganska exakt, precist i samma F# som när den åkte in, inte bara mina öron säger det, utan min Peterson stämapp bekräftar att så är fallet.
Där fick jag.

I övrigt har biten inte ändrat form, spruckit eller liknande.

Vad kan man dra för slutsatser och nytta av det då?
Tja, det har debaterats flitigt på internet om nyttan (eller icke nyttan) av detta. Vissa påstår att virket inte blir stabilare, inte ändrar nån ljudkaraktär utan bara är slöseri av el för ugnsvärmen.
Andra påstår att biten blir stabilare, men mer skör vid bearbetning, och att den får en mer glasaktig ton.
Eller vilken kombination som helst av ovan.

För mig personligen gillar jag utseendet som bakningen gav. Jag är också glad i lätta gitarrer, så viktminskningnen är trevlig, hittills alla fall.
Däremot kan tänkas att jag kommer ändra uppfattning efter att ha slöjdat lite med den. Vi får se!
Huruvida detta påverkar ljudet vågar jag inte, eller ens bekymrar mig att ha någon speciell uppfattning om.

I övrigt har jag format övergången mellan huvud och hals på Djangogitarren nääästan klart.
IMG_5322

Samt slipat och polerat lacken, tryckt in kopparskärm och upptäckt att mina pottar inte går igenom hålen i kontrollplattan på Telebygget.

IMG_5326

IMG_5327