gurglagura

bygga gitarrformade objekt


Lämna en kommentar

Fem Fulaste Signature Gitarrerna!

Som utlovats kommer här en lista över de fem fulaste ”signature” modellerna som tillverkats.
I sann svensktopps anda bjuder jag även på fem ”bubblare” som hade kunnat ta sig in på listan.

PLATS 5
Dimebag Darell
– Jag fattar iden, Explorer möter V, jättetufft! Med durk-aluminium och aggressiva kanter blir det ändå tuffare och styggare?
En helsvart tele är way hårdare! Den här gitarren är bara töntig, töntigt ful!
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 23.53.55
BUBBLARE
George Lynch, – Det trodde du, att George Lynch lätt skulle kvala in på en femteplats. Han skulle visserligen vinna i kategorin flest signature gitarrer, men faktum är att inte någon av de avporträtterade gitarrerna är fula. De är tvärtom snygga! smakfulla och snygga!
Skärmavbild 2013-11-29 kl. 23.56.39

PLATS 4
Neal Schon – Den här gitarren var t.o.m ett eget märke. Deras första och sista modell.
Det lilla jag hört av Karln har varit helt ok, smakfullt och lagom habilt. Det kan dock inte sägas om gitarren. Herregud, kunde ingen sagt något åt honom?
Det där ser inte riktigt bra ut förstår du! Men icke, överkörd och stympad explorer möter det sämsta från fender. Hockeyklubba är väl aldrig fel? och vad är det för rännor bakom stallet? Någon har faktiskt formgett denna skapelse. Det blev inte bra alls.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 23.38.13

BUBBLARE
Michael Batio
Fult är det viserligen, men det räcker inte till en fjärdeplats, detta är komik!
Skärmavbild 2013-11-30 kl. 00.04.03

PLATS 3
Ace Frehley
Jag har aldrig förstått mig på KISS.
Ace Frehley har tydligt aldrig förstått sig på formgivning.
Jo, jag fattar grejen, Ace är lite blixt sådär, gitarren blir lite blixt sådär.
Resultatet blir lite skitfult sådär!
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 23.37.09

BUBBLARE
George Lynch
Ja,vad ska man säga.. Kanske inte snyggt. Men det faktum att flera gitarrbyggare tjafsat om att ta på sig credit för att bygga denna skapelse visar väl att George Lynch även klarar sig undan denna gång.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 23.46.51

PLATS 2
Reb Beach.
Studiomusiker som är jätteduktig. Blir medlem i nåt riktigt läskigt
Hair Metal band och får som förtjänst
en signature gitarr från Ibanez.
Nu är Ibanez Rg modell rent ruskigt ful som standard, men den gode Reb lyckas otroligt nog göra den rent vidrigt mycket fulare.
Det gäller att göra ett statement – såga bort lite bakom floydet och smeta på nån oformlig bit mässing! Det är så fult att det gör ont!
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 23.55.14

BUBBLARE
George Lynch
Hans andra gitarrer må vara snygga (eller tja) men denna skapelse gör att han nästintill plockar hem silvret.
Lyckligtvis för honom är Reb Beach gitarren så ful att den smet in före, men det var på håret George, hör du det! Inget mer sånt här skit!
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 23.52.48

FÖRSTA PLATS!! WOHOOO!
Steve Morse
Vinnare av vidrigast signature gitarr blir pellejönsen som spelar sönder allt gott Depp Purple en gång var och dessutom lider av svårt utvecklat syndrom av att inte kunna välja mick. Det låter inte bra i stallet, inte heller hals läge och inget av hans hittepå lägen mittemellan.
Steve gillar mikrofoner och switchar, varför inte proppa en gitarr full. Det var fult i hans tele, Det blir ännu värre i en musicman.
Mitt största problem är att jag älskar både Deep Purple och Musicman.
Musicman gitarrerna är verkligt bra, halsarna rent magiska. Deep Purple var i sin klassiska mark II sättning inget annat än ren o skär magi.
Visst, Richie Blackmore är lynnig och spelar ibland obegripligt dåligt. Men han väger upp det med att i stunder briljera till och leverera de mest magiska gitarrspel man kan tänka sig. Inget inövat skit – söker sig runt toner och fraseringar, känner sig för innan det blommar ut nåt fantastiskt.
Richie har ruskigt dålig frasering. Richie har rent magisk frasering och en luftighet i fraserna som är svår att slå. samtidigt!
Steve Morse däremot slaktar precis allt som är bra med Purple. Precis som han slaktar Musicman gitarren. Han har t.o.m den dåliga smaken att
låta göra en lila variant som en tribute på att han skövlat sig in i Purple och plundrat och våldtagit deras arv.
Han vinner priset inte för att gitarren i sig egentligen är fulast, utan genom enträget ont arbete. Därför måste också hans redskap vara sann ondska!.
Naturligtvis är det lätt att sitta bakom en datorskärm och spy galla. Vad fan har jag gjort jämfört med en gitarrhjälte som Steve Morse?
Jag kommer inte bli ihågkommen för något.
Steve Morse däremot, han kommer bli ihågkommen.
Som mannen som Sabbade Deep Purple! och en bra gitarr!
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 23.44.32
knutocaster nån?


Lämna en kommentar

34. Höjd på sargar

Har ordnat rätt höjd på sargarna.

Vad är då rätt höjd? Min bok har vissa mått, min ritning några andra, andras byggen några derivat därav.

Proceduren i sig är som sådan:
Rita en mittlinje mitt på sargen, måttsätt utifrån den, såga, slipa eller hyvla till slutmått.

Jag tog något slags medelmått från bok och ritning. Utgångsmåttet utgörs av halsklossen och de vinklar man har på den.

Lät fanertejp utgöra höjdlinjen och hyvlade med stöthyvel till ungefärligt slutmått.
Bygginstruktionen förordade bandsåg, men jag känner min maskin tillräckligt väl för att inte våga mig på detta.
Dels är bandsågbladet lite för grovt och dels är det svårt att kontrollera en ostabil sarg.
Det går i och för sig långsamt med hyvel, men det är exakt och varsamt.
Sen var jag orolig för att jag kanske hade fått några luftfickor i laminatet.
Med en liten hyvel som tar 1/10 dels millimeter per pass blir då en luftficka inget större problem, men i en bandsåg riskerar man att hela sargen blir förstörd om tänderna får tag i löst faner.
Hyveln är en veritas med slipfasen uppåt (bevel up) och det är ett fantastiskt litet verktyg, fungerar otroligt bra. Det är ett rent presicionsinstrument och möjligheterna att ställa in hyveldjup och spånöppning är fantastiska. Lie Nilsens variant är säkert lika bra, men vad jag vill säga är att det väl värt att lägga ut några hundralappar extra och köpa en riktigt hyvel, det här är ett verktyg som är billigt i förhållande till vad det levererar.

bild kopia 5

En luftficka dök upp, men det var helt odramatiskt och jag limmade igen den med titebond och fortsatte efter nån timme.

bild

Det blir mycket hyvelspån och visst går arbetet långsamt, men det är ändå relativt.
På två timmar är jag klar.
Jag sparar nån halv mm närmast halsklossen för att kunna justera efter halskloss och bottenkloss är limmade.
bild kopia 4

Nu börjar det bli riktigt spännande, sargarna liknar en gitarr och topp och botten kan läggas på och passas in. Det är lätt att bli ivrig men jag lyckas behärska mig.
Nästa moment blir att dels måtta in klossarna och limma dem. Sen måtta in topp och botten och justera längd på ribbor.
Sedan kommer ett långtråkigt jobb med att laminera limlisten som skall hålla ihop top och botten med sargarna. Men det är att gå händelserna i förväg. Sargarna är rätt i höjd och jag är nöjd med det.

Jag refererar till bygginstruktionerna titt som tätt, de är från den vänstra boken av Michael Collins.
Det är alltså den boken som jag handgripligen har som bygginstruktion.
Ju längre in i bygget jag kommer desto mindre gillar jag boken. Delvis p.g.a att vissa saker är uppenbart fel, men mest för metodiken. Författaren har en förkärlek till maskiner och jiggar som nu börjar kännas en smula ansträngd.
Den högra boken är F. Charles praktverk om Selmergitarrerna. http://www.rfcharle.com/HTML/La_boutiqueangl.html
Jag köpte mitt exemplar i Samois på Djangofestivalen år 2000, det är en fantastisk bok som på nästan analt sätt analyserar allt kring dessa gitarrer.
bild kopia 2

Här är en bild ur F.Charles bok
bild kopiafrån Selmerfabriken, min egen verkstad framstår som ganska mysig i jämförelse.

Vidare har jag refererat till denna ritning. Selmer # 807, även denna från F Charles.
Ritningen är bra, dock finns det få mått som stämmer med Collins bok.
Jag måttar från både bok, ritning och min referensgitarr, vilket ibland gör att jag kanske får spendera väl mycket tid med att fundera över mått snarare än bygga rakt upp och ner.
Men jag var medveten om detta innan jag började och är nöjd över mitt val så här långt.

bild kopia 3

Jag säger fortfarande, detta är den vackraste gitarr som skapats (nej, inte min förstås, utan orginalet såklart)
Sådan självklar mix av Art Deco, shred, punk och självklara linjer. Så har jag tyckt i över tjugo år och jag verkar inte ändra mig.
Däremot är jag osäker vilken variant som är snyggast.
Kanske båda tillsammans!

bild kopia 6


Lämna en kommentar

33. Halskloss II

En timme tar det att göra en halskloss. Men då hinner man även sopa golvet samt byta radiokanal femton gånger. Jag betalar gärna min Radio & tv avgift, men börjar tycka
att det vore skönt om de kunde sända något på radion som var värt att lyssna på liiite oftare.

Efter lite input från gitarrforumet ackegura http://ackegura.proboards.com/thread/12719/byggtr-jag-ker-bygga-selmerliknande?page=3
tillverkade jag en ny kloss. Materialet blev al och jag ändrade fiberriktnigen.

I dag använde jag en liten annan metodik och fick därmed mer kontroll på vinklar och mått.
Så, måtten är rätt (utifrån nåt slags medelvärde från bok och ritning).Jag kan komma att behöva justera ett mått en aningens aning, men på det stora hela borde jag ligga hyggligt rätt.

Däremot är jag inte helt nöjd med valet av al. Biten känns lite för porös och ”luftig”,
så det är fullt möjligt att jag gör en ny senare i veckan.
Det är dessutom en rätt bra finsnickeri övning att praktisera sina skills på.
Projektet är ju begränsat, men ställer höga krav på vinklar och referensytor.

Klossarna har jag valt att helt tillverka med handverktyg, det är roligare så och ger bättre kontroll. Det kan vara nog så svårt att bandsåga eller fräsa fram former, men med handverktygen får man nån koppling till sina sinnen som jag uppskattar mer.

bild

bild kopia


Lämna en kommentar

32. Neckblock – Halskloss?

Sorry, jag vet inte ens vad det heter på Svenska, halskloss kanske?

Jag spenderade en timme med att göra klossen.

bild

Biten har vinklar (olika) på alla sidor utom två som är i 90° mot varandra.
Vinklarna i sig varierar. Både på klossen och på själva måtten lite beroende på vem man frågar.
Boken har några förslag. F Charles ritning några andra.

Jag började med att konstatera att jag inte hade något av de material som rekommenderades
(gran, mahogny eller lind) Så jag tog lönn till slut.

Första början blev att etablera en helt liksidig och parallell kloss för att kunna måttsätta ordentligt och få bra referensytor.

Jag bestämde mig till slut för 3° lutning på toppen.
5° lutning i botten.
Sedan den stora frågan – vinkeln mot cutawaysidan.
Boken föreskrev 1,19° (vilket jävla mått, varför inte 1,2°, det är inte en formel-1 motor jag bygger) Sen tog jag vinkeln för hälen enligt boken med syftning, så den kanske är 15° ungefär.
Den vinklen har ingen annan funktion än ren estetik, så den kan vara lite vad som helst.
Men de övriga måst vara spot on för att lock, sarger och botten skall sitta ihop snällt o fint.

Efter mycket mätande och finsågande var klossen klar. Tyvärr var den då 1 mm för låg mot
både boken och Charles ritning. Skit oxå tänkte jag först.

Min andra tanke var att den borde gå att använda ändå. det blir ju bara 0,5 mm på topp o botten som blir ”indragen”, det borde väl inte spela så stor roll?

Men faktum är att det var bra att klossen blev fel, för efter lite kontemplerande över natten kom jag på att jag inte alls behöver måtten i boken.
Allt material finns ju i verkstan, det handlar bara om att mäta upp delarna noga och börja med greppbrädan.
När den tanken väl satt sig kom en metodik snart fram i min skalle, Jag tror mig kunna göra klossen med bättre precision, men jag behöver göra annorlunda än hur boken beskriver det.

Det är tydligt att vissa tankeprocesser inte kan få fart innan man rent handgripligt har fått
sätta sina händer i materialet och börja på riktigt, inte för mig i alla fall.

Så här ser min ratade kloss i alla fall ut.

bild kopia 2

bild kopia

Jag tappade dessutom den i golvet, så ena hörnet har fått en liten smäll, men de gör ju inget nu..


Lämna en kommentar

TOP 10 lista – Gitarrikoner!

Skärmavbild 2013-11-19 kl. 21.00.36

Egentligen hade jag tänkt visa gitarrens ”neck block” som jag tillverkade i dag, men jag gjorde fel så-

– en topp tio lista på de viktigaste ikonerna inom den populärkulturella musiken ur ett gitarr med tillhörande gitarrist perspektiv.

Alltså, inte bara personen bakom, utan vilken symbios mellan instrument och person som har det absolut största ikonvärdet, på riktigt alltså.

PLATS 1
Selmer/Maccaferri – Django Reinhardt.

Skärmavbild 2013-11-21 kl. 13.47.50
Inget annat instrument är lika förknippat med sin utövare som Selmergitarren är med Django! punkt.
(eller jo, tvåan på listan borde kanske vunnit, men nu bestämmer jag)
Gitarren konstruerades icke alls för att spela vulgär bordell musik på. Men Django tog den till sig och han alena svarade för gitarrens omåttliga popularitet.
I dag spelar alla i genren på denna typ av instrument. Men det går ändå inte att inte tänka på Django så fort man ser en gitarr i denna stil.
Django var den viktigaste gitarristen genom tiderna, hans instrument blir därför den viktigaste ikonen bland gitarrer.

PLATS 2

Frankenstrat – Eddie Van Halen

Skärmavbild 2013-11-21 kl. 13.50.21

En antagligen packad och lite pårökt Eddie skruvade ihop en vit strata enligt eget recept och ordnade lite svarta streck på! PANG! En stjärna var född.
Gitarren blev så kopierad att Eddie adderade ett lager rött med ”Schwinn bicycle paint” för att ånyo få något eget. Stjärnan gick från stjärna till att bli en verklig gitarrikon.
På nätet vimlar det av sidor med ängsliga män som på mikroskopisk nivå har återskapat Eddies gitarr i något slags fåfängt hopp om att få del av hans talang.
Eddies röd/svart/vita mönster återfinns i dag på en löjlig mängd produkter, hoppas han har mönsterskydd.
Jag är inget större fan av Van Halen som grupp, men det räcker med att sätta på deras första skiva för att förstå hur otroligt viktig Eddie och hans gitarr varit som stilbildare för kommande gitarrister. Det är hårt, det är unikt, det är rebelliskt och det är förbannat bra! Gitarren kunde inte på något sätt passa bättre än vad the ”frankenstrat” gör – Därför blir Eddie och hans fyllebygge gitarr nr 2 på vår lista.

That´s it! De enda verkliga ikonerna till dags datum. Jag utlovade en tio i topp lista, så resten får ni fylla i själva. För åsikterna kommer gå isär nu.

PLATS 3

Fender Stratocaster
Skärmavbild 2013-11-21 kl. 14.26.30
Säg ordet elgitarr och 90% av befolkningen under 70 kommer visualisera något som liknar en strata, antagligen röd. Men vem är mest förknippad med den?
Richie Blackmore säger jag. Jimi Hendrix säger du. Nån annan säger Clapton eller kanske Hank Marvin. Yngwie då?
Fyll i själv ………………………….

PLATS 4

Fender Telecaster
Skärmavbild 2013-11-21 kl. 14.27.53
Troligen världens bästa exempel på lyckad industridesign.
En tele är snygg, hållbar och funkar till allt. Vänjer man sig vid den oergonomiska kroppen och askfatet till stall har man en vän för livet, twang!
Men vem är mest tele? Keith Richards? är han gitarrist eller spöke?, countrynissarna då? eller Jimmy Page?
Fyll i själv …………………………

PLATS 5

Gibson Les Paul
Skärmavbild 2013-11-21 kl. 14.29.17
En gitarr vars skalle ofelbart separerar från sin hals om man nyser för hårt.
Men, kapabel att vräka fram den tyngsta heavy metal likväl som dämpat jazzbludder tills publiken tröttnat och gått hem. En klar ikon! Men tänker du på gitarristen Les Paul när du ser en eller Slash?
Fyll i själv ………………………..

PLATS 6
Gibson Explorer

Skärmavbild 2013-11-21 kl. 14.31.00
Det här är snyggt! En explorer är fruktansvärt drägelvärdig! En av tre nya former Gibson skulle konkurrera med.
Hårdrockarna tog till sig den långt senare.
Men vem är den mest förknippad med? The Edge eller James Hetfield?
Fyll i själv ………………………..

PLATS 7
Gibson Flying V

Skärmavbild 2013-11-21 kl. 14.30.31
Hårdrock! Tuff och omöjlig att sitta ned o spela med om man inte är klassiskt skolad o lägger kroppen mellan bena, men hur tufft är det?
Accept och Wolf Hoffman för mig, Nån annan för dig!
Fyll i själv ……………………….

PLATS 8
Gibson SG

Skärmavbild 2013-11-21 kl. 20.59.42
En skön liten lirargitarr som ofta brukar vara vinröd & framtung.
Angus Young hör jag, Självskriven? Tony Iommi och Frank Zappa begs to differ.
Fyll i själv ……………………….

PLATS 9
Fyll i själv………………………..

PLATS 10
Fyll i själv………………………..

Nästa vecka: De fem fulaste signaturemodellerna! stay tuned.


Lämna en kommentar

Mer tele..

När jag har tid och rätt fokus jobbar jag med Djangogitarren.

När jag inte har tid jobbar jag med det som jag borde jobba med.

När jag inte har fokus och tröttnat på det jag borde jobba med är det perfekt att
gå o pula med telebygget fem minuter här o där.

Passformen mellan hals o kropp blev bra på så sätt att den sitter bra.
Man kan lyfta upp kroppen genom att bara hålla i halsen.
Däremot är det ett litet fel i mötet längst in.
Jag vet vad felet är, men inte hur det hamnade där.
Trots att det bara är några dagar sen jag fräste delarna minns jag inte riktigt
processen. Min gissning är att jag använt två olika frässtål och att det är orsaken, men helt säker är jag inte.
Dock är jag säker på att kunna fixa till det.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.44.01

Ett stort grattis till de fina brännmärkena jag lyckats ordna.
Sent ska syndaren vakna och upptäcka att jag råkat flytta lite på varvtalsratten, verkligen bra jobbat! Om jag inte varit förkyld hade jag ändå inte haft nåt luktsinne då näsan är igenproppad av mdf-damm, men om jag inte har det kanske jag kommer känna på lukten att nåt är fel nästa gång.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.43.51

Sen borrar jag med forstner borr bort lite material för att få rätt djup, slippa fräsa så mycket samt såklart få ner fräsen i rätt höjd mot mallen.
Forstnerborr? varför skriver jag det, kvistborr heter det! Eller forstnerborr..
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.44.20

I princip färdigfräst, måste en aning djupare i hålet för mickswitchen, men tar nog det sista med stämjärn. Annars måste jag köpa en förlängare till frässtålet.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.47.10

Slipar på baksidan och förstår inte varför jag valde att bygga en gitarr i ask.
Det väger ju bly! Jag gillar lätta gitarrer, men det kommer inte denna bli.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.47.19

Provar med lite delar jag har liggandes och det ser ut som det kommer att stämma.
Gitarren ska bli metallicgrön. Jag gillar verkligen solida färger bäst på elgitarrer och hatar *butterscotch på tele.
Grön, blå, lila, rosa, grå, silver, guld, kanske rött, men aldrig gult på en tele.
Gult är fult på nästan allt! undantaget Lamborghini miura.
Plektrumskyddet blir svagt cremefärgat och greppbrädan i rosewood.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.47.28

*Butterscotch väljer folk som i hemlighet önskar att de vore Bruce Springsteen eller valfri bredbent ”rocker”.
Butterscotch eller vitt (fast det är snyggt på en tele) väljer folk som har den obegripligt läskigt dåliga smaken och ovettet att namnge sina gitarrer.
Exempelvis:”den vita viskningen” samt ”Evo” & ”Flow” (eller hur Steve Svaj nu stavar det). Bläurgh!


Lämna en kommentar

31. Sargar klara.

Förbereder faner, nitrilhandskar och nått att bre ut limmet med.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.44.29

När jag limmade cutaway sargen tyckte jag mig få tillräcklig känsla för materialet och processen för att våga pröva en annan metod med mothållen.
Jag kapade upp lite planhyvlad 21×12 list som mothåll, slafsade på limmet och tvingade in det.
Epoxyn är väldigt mycket enklare och trevligare att jobba med än vad jag först trodde.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.44.38

Låter det sitta över natten och plockar sen bort tvingarna.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.45.02

Det gick lika bra på detta sätt, men jag är ändå glad att jag gjorde form till cutawaysidan då det är en mer komplicerad radie att böja där.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.45.09

Jag mäter snabbt (lite för snabbt) upp var jag skall kapa av för mötet i centrumlinjen
med den andra sargen. Snittet visar att faneren verkar ha fäst bra i varandra.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.45.22

Sen väger jag bebis nr 2, lite lättare än sitt syskon.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.45.31

Jag är faktiskt förvånad hur väl sargarna sitter kvar i byggformen utan tvingar.
Det är givetvis inte perfekt, men jag trodde de skulle spänna och bråka mer.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.45.40

Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.45.47

Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.45.55

Sen vet jag inte om jag haft tur eller gjort rätt.
Men måttet på en Selmer skall vara 28,6mm vid ytterkant (mätt från centrumlinjen), jag vill antagligen ha ett något mindre mått, men det betyder i alla fall att jag är hyggligt nära orginalet och lite viktigare, att jag inte klantat till mig för mycket.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.46.03

Men klantat till det gjorde jag när jag sågade av sargen tidigare.
Den blev för kort mot centrumlinjen.
Nu gör det inte så mycket då jag korrigerade och kompenserade det med den andra sargen.
Formen kommer inte påverkas och inte heller utseendet då materialet skall stämmas bort och en kil och binding limmas in. Men, detta är ändå ett misstag som jag inte vill upprepa.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.46.09

Sen lägger jag på toppen för att kolla lite linjer och se hur pass mycket ribborna sticker ut.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.46.16

Ribborna kommer kräva en hel del arbete då de har rejält övermått nu, men det gör inget då jag tycker det är grymt fint att stå o snida på dem.
Man ser även kurvan på pliagen tydligare nu.
Men mycket jobb kvar och många vinklar att ta hänsyn till.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.46.24

Provar att kolla av lite med halsen också.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.46.32

Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.46.41

Det hela linjerar upp bättre än jag vågat hoppas på, grymt!

Det snajdiga pressverktyget jag byggt har jag förvisso nytta av ett tag fram till jag limmat i botten.
Men sen måste jag göra om det. Missade information i boken om att klossarna måste vara så små att de går att få ut genom det lilla ljudhålet.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.46.53

Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.47.02

Sist lägger jag på plantillan och jämför med. Formen stämmer ganska bra fortfarande trots att jag blandat in mitt handlag i alla mellanformar och moment som lett hit.
Jag är nöjd när jag släcker ljuset och snyter ur det sista dammet ur näsan för dagen.
Skärmavbild 2013-11-20 kl. 15.47.50