gurglagura

bygga gitarrformade objekt


Lämna en kommentar

fixat..till slut.

Inget bygge på själva gitarren, men har hunnit städa verkstan (fullt släp till till tippen).
Koppla in vertikalputsen och bandsågen till min spånsug. Allting har varit förberett i
två år förutom att borra hål i väggen, tog tag i det i helgen äntligen och det blev riktigt bra,
dammar ingenting om putsen nu.
Bandsågen är svårare förstås då utsuget sitter långt ned i botten, men det blir knappast sämre.

Sen fixade jag äntligen min rikt & planhyvel. Den är gammal,
men Moreten hade nytt bättre gångjärn i lager, kom på en dag, billigt var det också.
Lycka till med sånt om trettio år (eller ens tre) på en sladdrig kinamaskin!
Fick borra upp hålen till M8 och gänga om, men allt som allt tog det en timme.
Då hann jag även göra rent allt och smörja upp kedjan till planbordet och rikta in
borden på rikten, superskönt tamejfan att ha det gjort.

moretens1

Fick även hem ett efterlängtat kopierstål till fräsen, det var dock inte billigt
men det såg mäkta fint ut. Kanske, kanske hinner jag fräsa ur för rosetten i morgon.

Lite rengöring på planbordet och sen insmort med camelia (tsubaki) olja, vad det nu kan heta på svenska.
Som nytt, eller tja, nästan, men fint i alla fall!

moretens2


Lämna en kommentar

21. Top!

Två halvdagar har jag hunnit smyga in under annat jobb i verkstan.

Först gjorde jag en fräsmall till rosetten.
IMG_3497

IMG_3498

Den är tvådelad, med en insatsring för att fräsa genom locket.
Jag har följt boken till punkt och pricka o dubbelkollat alla mått tills jag blivit vindögd men förstår ändå inte hur den kommer att fungera enligt bokens beskrivning. Författaren påstår att han använder samma frässtål till både rosetten och för håltagningen, och däri ligger problemet, Jag orkar inte förklara i detalj, men som jag förstår det har han antagligen missat nån väsentlig information, för det fattas 8 mm i hans beräkningar, dvs den kant av locket som ligger inanför rosetten innan själva ljudhålet finns inte med enligt hans metodik. Jag får kolla på byggforumen mer grundligt och det är en jävla röv att jag inte kan skriva på franska då det bästa forumet är http://www.benoit-de-bretagne.com/. Men det löser sig nog.

Uppdaterat 25/9 – Har sen jag postade hittat info till problemet och det visade sig att författaren har gjort en miss i boken. Insatsdelen till fräsmallen är fel i boken, dessutom hittade jag info till tre andra fel i boken. Har gjort en ny fräsmall och tittar med mer kritiska ögon i boken, Man kan lita på sig själv tydligen. info till felen finns här:
http://www.djangobooks.com/forum/viewtopic.php?f=9&t=5935&sid=a35cf40a49a8f964800de256d785b67c

Sen åkte jag o köpte lite gängad stång och muttrar och brickor, tyvärr har skitbyggvaruhusen här i trakten inte vingmuttrar, men jag fick ihop mitt ”go bar deck” ändå (det finns säkert ett svenskt namn på det).
Jag tejpade mothållet för limningen med packtejp.

IMG_3494

Sen hann jag med att göra ett verktyg för att kopiera radier till ribborna, så jag ska slippa sitta o scanna bilder. Tyvärr gjorde jag det precis lika långt som den längsta ribban och det blir för kort, radien blir inte jämn ut mot slutet på masoniten, det behövs kanske 4 cm till, det funkar på kortare ribbor, men jag får nog bygga ett nytt. Så det blev till att scanna ändå och göra mallar trots allt.

IMG_3513

IMG_3511

IMG_3510

Sen var det dags att limma ihop granbitarna.
Jag funderade länge på att använda varmlim, men då det var första gången jag gör
detta moment tog jag titebond för att få lite bättre tid på mig.

IMG_3500

Jag har ju tjatat om att detta skulle bli så svårt och krångligt och förväntat mig total failure,
men det gick smidigt, mycket bättre än jag trodde.
Limfogen blev riktigt tät o fin. Jag kladdade runt lite med limmet och lyckades även trycka in några fibrer i topen ,men inget som inte borde gå att få ut med lödkolv o fuktad disktrasa.
Jag kommer säker skita ned ännu mer med rosetten så det är ingen ide att lägga jobb på finish nu och riskera att slipa bort för mycket material.
Så jag slipar bara lätt bort de värsta limresterna.
Titebond sätter lite spår så nästa gång blir med varmlim.

IMG_3504

Här kan man se vinkeln på pliagen, det är lite för mycket just nu, men hoppas att det jämnas ut när
jag limmar fast toppen och trycket från stallet kommer på. Man kan även tydligt se hur topen slagit sig vid böjningen. Jag tror mig kunna få det bättre på nästa top, men helt klart är metodiken för hur jag skall böja till pliagen inte riktigt i hamn ännu.

IMG_3505

Sen var jag bara tvungen att lägga ut mall och stall för att få en aningens inblick hur det kan komma att se ut.IMG_3514

IMG_3509

Allt i allt är jag nöjd med hur det framskrider.
Jag märker att vissa moment går snabbare nu. Jag säger inte att det blir enklare, men jag blir säkrare, alla träbitar bråkar inte så mycket med
mig och jag börjar så smått känna att jag har i alla fall lite mer kontroll.
Det finns inget värde i att det skall gå snabbt. Jag tar det lugnt och försöker undvika att stressa och försöker njuta av arbetet.
Men just mallar o liknade är inte världens roligaste att bygga
så när man märker att man hinner mer än tidigare utan att känna att man stressar på något sätt
är det rätt skönt då tiden som finns att avsätta till bygget är begränsat.

I dag hoppas jag på att kunna göra balkarna och ribborna till toppen färdiga.
Materialet är hyvlat så det skall bara dimensioneras och formas.

20. Bend over baby!

Lämna en kommentar

Jag lyckas inte med mitt mission att få de bägge bitarna att ljuda med samma tonhöjd.
När jag uppskattar att de är lika till vikt o tjocklek ligger den ena biten fortfarande
nästan en halvton högre, lite har den sjunkit, men den är mer C än H, men skit i det,
Jag släpper det nu, Jag har gjort så gott jag kan med bitarna o det är dags att gå vidare.

Först ritar jag in linjen för pliagen, dvs var bitarna skall linjera upp med det tredje kopparröret.
IMG_3463

Sen fuktar jag ämnet o klämmer in biten i värmelådan.
10 minuter ska den värmas. Sedan svalna av till rumstemperatur.

IMG_3464

Jag har rätt låg förhoppning om att detta kommer fungera som boken utlovar, när timern
piper har jag svårt att vänta tills biten svalnat av. Jag går o käkar lunch o hoppas på det bästa.

Tyvärr är resultatet värre än vad jag kunde föreställa mig.
Vilken sorglig liten träbit jag plockar loss.
Kurva har den visserligen, fast betydligt mer på tvären än längden!
Resultatet är så bedrövligt att jag bara kan skratta åt det.
Egentligen är jag inte förvånad. Metodiken har diskuterats flitigt på
diverse forum och fått mycket kritik.
Det finns andra lösningar.
Många verkar föredra att skära ett snitt under pliagelinjen på toppens baksida
och sedan böja med värme,tvingar och klossar.
För mig verkar den metodiken kontraproduktiv, ett skärsnitt försvagar ju ämnet
vilket känns helt fel då syftet med pliagen är att öka styrkan i området så man
kan få mer tryck över stallet.

Min bit behöver mycket mer aggresiv vinkel, dessutom tror jag inte det blir tillräckligt varmt, alternativt att biten behöver sitta längre.
Jag behöver även stödja biten i tvärriktningen bättre.

Jag bestämmer mig för att flytta ned positionen o skapa skarpare vinkel, samt värma den längre
och utökar stödet i sidled.

IMG_3465

Jag låter biten sitta i 30 minuter. Medans jag väntar mailar jag byggaren
Craig Bumgarner, http://craigbumgarner.wordpress.com/ som jag haft kontakt
med tidigare då jag mätt upp och fotat av min
Castelluccia från 50-talet som han var intresserad av och ber om lite input.
Sen bygger jag en stötlåda med kurvatur för att kunna rikta kanterna samt ha som stöd
vid limning av fogen.

IMG_3472

IMG_3473

Innan biten har svalnat (jag lät den sitta tre timmar) Har Craig svarat och kommer med
bra tips. Gitarrer med pliage är ansett som både bra och något som är svårt att göra och
därmed förbehållet de bästa byggarna (som tar rejält betalt för denna feature)
Craig vidhåller att det egentligen är rätt lätt och uppmuntrar mig att hitta min egen metod
men kommer även med en färdig lösning inkl div vinklar och grader om jag vill pröva en annan metod. Han fastslår även att det är betydligt bättre att ha lite för mycket vinkel att starta med än för lite och ger mig siffror på vinklar jag bör hålla mig inom.
Stötlådan hinner även bli klar innan jag släpper ut biten för andra gången.

IMG_3466

Nu har det gått bättre. Biten är inte bra, men väldigt mycket bättre än innan.
Jag har lite för mycket böj nu men ligger inom toleransen Craig nämner.
Sedan är biten skjuvad, och det beror antagligen på för lite stöd i första värmningen
och antagligen för mycket vatten.

Jag upprepar samma procedur med bit nr 2, men backar tillbaka på vattnet och ökar stödet
i båda värmningarna.

En möjlig orsak till att mina bitar tycks kräva längre värmebehandling kan vara att min lampa är på 150w medans instruktionen i boken föreskriver 250w, något jag upptäcker först nu.

Den andra biten blir bättre än den första, så jag är på rätt väg, men jag bör nog förbereda mig mentalt på att jag kanske kommer få kassera dessa och experimentera vidare innan det blir riktigt bra.
Detta kommer bli svårt att limma ihop, den saken står klar.

Jag sågar ut konturen med lite marginal och kommer även på att det var korkat att jag ritat
konturlinjen med så hårt tryck.
IMG_3468

Bitarna måste riktas igen o då tappar jag material och konturlinjen kan riskera att hamna innanför bindingen på färdig topp eller så riskerar jag att få slipa bort för mycket material.

Jag börjar rikta upp bitarna och kan konstatera att det är ruskigt svårt.
Hade bitarna varit plana hade jag dels kunnat ”boksidevända” dem och rikta båda samtidigt
och därigenom kompensera ett ev vinkelfel.
Nu går inte det, dessutom måste nu en större yta av hyvelstålet arbeta och det kräver att
stålet är exakt jämnt slipat och att jag justerat in det perfekt i hyveln.
Faktum är att jag faktiskt riktade upp dem enligt ovan innan böjning och att det såg helt ok ut, men vatten och värme har inte gjort nån nytta till min förmån i detta avseende.

IMG_3474

IMG_3480

Att bara hålla i bitarna med handen funkar inte, de är för bångstyriga och jag spänner mig och
kan inte få rätt känsla för hyveln.
Jag spänner fast den bortsågade delen från stötlådan och använder som stöd.
Jag hyvlar, kollar mot rätskivan, kollar mot den andra biten och försöker justera.

IMG_3492

IMG_3487

Till slut tror jag mig ha fått till det och tejpar upp allt och försöker kolla av innan limning. Jag tror mig vara nära, men måste ordna nån slags go-bar innan jag vågar limma.
Fogen ligger under mitt finger, men det är bara tejp som ska hålla ihop det i sidled och
bitarna skjuvar o drar lite i sig själva, så jag tror detta kommer bli klurigt.
Egentligen vill jag limma direkt, men vis av erfarenhet vet jag nu att det aldrig blir bra
under stress och utan vettigt tryck ovan limfogen kommer det nog inte funka.
Dags att googla gobars.

IMG_3490


Lämna en kommentar

19. Top

Jag har haft tre ämnen till toppar liggandes på hyllan rätt lång tid nu.

På något sätt har det tagit emot att börja med dem.
Mest för att jag har gått och inbillat mig att det kommer bli kopiöst svårt att tunna ned dem till
slutdimension. Jag har gått o våndats o funderat på att köpa en valsputs, eller kanske bygga en egen.
Jag släpade ned en kavel från kökslådan och startade en gammal betongvisp o satt o klurade på
om jag kunde bygga nåt själv. Jag köpte t.om nån bussning för att montera på kaveln o klurade med det en stund.
Men det kändes förstås väldigt omständigt, jag vill ju bygga en gitarr, inte en massa maskiner.

Jag tog tag i topparna och började bara.
Nu ska det visserligen till en början bli en top, men då den består av två bokvända
bitar kommer jag referera till dem i pluralis.

top

Trät köpte jag tillsammans med virke för ribbor från http://www.tonewood.ch/
Jag köpte två toppar av absolut billigast sort och en top av en klass uppåt.
Jag tycker ändå granbitarna är oändligt vackra. Visst förstår jag att det kan finnas finare
bitar, men dessa som jag har nu är fantastiskt fina att kika på och framför allt arbeta med.

Glad i hågen började jag med att rikta upp kanterna så fogen skall bli tät.
Egentligen ska detta moment göras lite senare, efter topparna är böjda, men jag tänkte att
det är bra att öva på bitarna innan jag har böjt dem. Det känns som det kommer bli hart när
omöjligt att ordna fogen efter jag böjt till pliagen, så lite övning skadar inte.

kant

stothyvl

stotlada2

4 försök fick göras innan det såg ok ut, men innan limningen måste jag nog få det ännu
lite bättre.

Sedan var det dags att ge sig på trät med en liten stöthyvel, jag kommer inte på något bättre
alternativ.
Materialet är 4 mm och skall ned till 2,1 ungefär. Jag kommer hålla det omkring 2,5 så länge.

Detta moment kändes nervöst. Även om jag försökte fokusera på framgång o lycka var det lätt
att fantisera om två ojämna vingliga granbitar med huggmärken och urrivningar och totalt fiaskomörker.

Jag börjar med att skärpa upp stålet på min hyvel, använder en veritas honingguide mk2
som underlättar något enormt. Stålet blir kanonbra och för att vara en så billig hyvel funkar den utmärkt.

honing

I början är jag feg o ängslig o står o småfjuttar med hyveln o beter mig allmänt idiotiskt.
Men efter fem minuter förstår jag hur trät svarar och jag vågar mata ut lite mer stål o ta i
på riktigt. Och nu börjar det roliga, Vilket fantastiskt trä att jobba med, spånorna försvinner
på ett nästan poetiskt sätt, jag kommer in i det sköna nästan meditativa tillståndet som
gör att arbetet känns som en fest för mina sinnen.
Jag förstår inte varför jag dragit ut på tiden med detta och gått o surat över att jag saknar valsputs.
Arbetet är det roligaste hitintills. Våga lita på mig själv och den lilla hyveln.
Visst det tar lite tid, men vad gör det?
Det är ju detta jag vill, bygga gitarr.

stothyvel

straightedge

block

Eftersom jag inte har nåt vettigt verktyg att mäta tjockleken över hela biten så kör jag med
skjutmått på kanterna och rätskiva över materialet, men framför allt försöker jag känna med
fingrarna hur bitarna känns.
Blunda, känna, rita, hyvla, blunda, känna, rita, sickla.

Jag funderar ett tag på att köpa en digitalvåg o väga bitarna, men överger snart
tanken o beslutar att lita på mina intryck o sinnen.

Den ena biten blir klar efter någon timme. Eller så klar som jag har förstånd och kunskap
om nu, vad vet jag? det kanske är helt åt helvete fel, men den ser rätt jämn och fin ut.

Jag går vidare med nästa bit och nu går det fortare. Jag har gittat nån slags metodik
som känns ok.
Efter en stund är det dags att jämföra bitarna.
Jag kan känna att den ena är tyngre, inte mycket, men det känns, både på vikten och hur
biten känns i spänsten.

På skoj knackar jag på den ena biten bara för att lyssna på den. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av
att bygga o lyssna på trä har jag ingen förhoppning om att den skall säga mig något, utan mer för
att bygga upp ett mentalt referensbibliotek i min försupna lilla skalle.

Jag blir förvånad när jag extremt tydligt hör en ton, jag knackar vidare, och visst det finns en ton där.
Jag jämför med den tyngre biten och lika uppenbart har den också en ton.
Fast en halvtons intervall uppåt.

Jag tar fram min stämapp på telefonen och sjunger tonen från den ena biten och
den verkar ligga ganska exakt på B (eller H som jag som fostrad i kommunala musikskolan helst vill kalla den)
Knackar på den andra toppen och sjunger dess ton som både borde vara och är C.

NU vet jag inte vad jag ska göra med den informationen, Är det bra toner?
Men jag kommer att tänka på när jag bygger cykelhjul till mina cyklar.
Då jag saknar verktyg att mäta ekerspänning med brukar jag försöka få ekrarna att ha samma ton
innan jag ger mig på att finrikta hjulet.
Tänker att detsamma borde gå att göra med topparna och bestämmer mig för att se om jag kan få
C toppen till att ljuda i H och om bitarna då känns lika till vikt och tjockhet.

Men just det får vänta till morgondagen.. Dagishämtning och fint väder kräver att jag kliver ur min
gitarrbyggarbubbla och träder åter in i verkligheten.

toppar


1 kommentar

MIDI, Detta underbara gränssnitt.

Det är över ett år sedan jag sist turnerade, men nu blev det ett gig.
Invigning av Tele2 Arenan.

Min utrustning funkade klockrent på förra turnén.
Den funkade precis lika bra under två veckors rep.

Precis som hela giget.
Precis som sista låten ända fram tills nästan slutet.
Konfettin exploderar ut över 35.000 i publiken, Jag rockar röven, Svetten forsar.
Rinner in o bubblar i mina lurar som mitt huvud vore nåt slags akvarium.
Bara nån minut kvar.
Lamporna flödar ut ljus o helvetesvärme som nåt lucifers Barsebäck. Yes! Adrenalin!
DÅ jävlar, Plötsligt. Ingen signal! Va fan!

GItarrteknikern kommer ut med ny gitarr och väldigt frågande blick.
Jag sliter o drar lite i mickswitchen, kängar till sladden men känner på mig
att det är nåt annat som strular.

Stampar till med foten på mitt pedalbord och gör en recall på min sista preset.
Ljud! Yes! Rocka röven. I fem sekunder. Sen tystnad…

Stamp igen, Yes, Signal, rocka röven igen!
I fem sekunder till . Sen tyst.

Va Faaaaan!! Gör en Yngwie och kängar till pedaljäveln så hårt jag kan.
Min massiva känga laddar på så hårt mina spinkiga gitarristben tillåter.
Och nu håller det till slutet!

Mitt sista Emoll klingar ut nästan samtidigt som min utrustning åter står i sina case i
ett lastbilssläp på väg till något obskyrt källarlager.

2013, finns det inget bättre jävla system än signaler som skickas genom en rutten
tysk jävla din-kontakt från sjuttiotalet? Verkligen?
Jag orkar bara inte ta tag i detta, Casen får stå kvar i källaren nånstans ett bra tag till.

Midi – Bajs

rack

tele2


Lämna en kommentar

18. Bygga först, mäta sen! Jävla CP- lampa!

Till slut har jag orkat masa iväg min taniga kropp och köpa en värmelampa och
keramiksockel så jag kan bygga klart ”pliageböjargrejen”.

Det hela är otroligt okomplicerat arbete, så jag sätter igång och är raskt klar
bara för att konstatera att Svenska värmelampor tydligen bygger mer på
höjden än vad Amerikanska dito gör.

lampa

Jävla skitbok, Här följer man instruktionerna till punkt o pricka o så är
lampjäveln en jävla kilometer hög.
Efter att ha få svurit av mig lite och skrikit på idioterna som kallas programledare på radion får jag sonika borra ur lite och göra en ny botten. Det är inte svårt, men tråkigt och absolut noll energi används för att få en stilig låda, detta är bruksestetik,
eller snarare icke estetik,
men klar blir den o Satan vad den lyser.
Nu finns inga ursäkter för att inte börja med toppen längre. Go do!

hafta

halsag

pliageljus

varmeladaklar