gurglagura

bygga gitarrformade objekt


Lämna en kommentar

Telecaster i paulownia och al..

För några år sedan köpte jag lite Paulownia av en odlare i spanien som även bygger surfbrädor. Det var virke till 3 ämnen ungefär. Som sann affärsman jag är gav Jag bort ett ämne till en annan snickare. Så två ämnen har legat på hyllan o myst.

Sen fick jag plötsligt lust att bygga med bitarna, men upptäckte att de bitar jag hade kvar
inte riktigt räckte till en gitarr på tjockleken, och det var dessutom på håret att de gick att få ihop till en kroppsbredd – Jag fick vända en träbit på ett sätt jag estetiskt inte tyckte var så kul; men tänker att det inte syns då kroppen ska bli lackad.

Eftersom tjockleken var för tunn behöver kroppen lamineras med ett top och botten ämne, och det hade behövts även om tjockleken hade räckt eftersom det är väldigt mjukt trä.

Jag valde att ta al till lamineringen. Det är på intet sätt någon revolutionerande kombo, tror att fenders Brad Paisley signatur modell är gjord just så..

Däremot så spökade min bandsåg igen ( bandsågar kan göra det med fel bladbredd) Så jag fick vackert såga upp alplankan för bokvändning helt för hand med fogsvans. Det var kul i en minut, Sen var det inte kul jättelänge.. Men det gick, och jag handhyvlade virket plant för att följa i handmetodiken, fast handhyvla tycker jag är kul på riktigt.

Sen limmade jag ihop allting. Använde epoxy samt montageskruv där alla kaviteter ska vara för att få så bra fog som möjligt. Funkade superbra!

Sen kom en kompis och hade lite ideér om en ny tele, och jag nämnde denna kropp, Han gillade den och vi bestämde följande: Svart bets ( hade tänkt lacka med binding)
rostad lönnhals med rosewood bräda, reverse huvud. Bara svarta detaljer ( utom stämskruvar och halsmick).
Så jag satte igång. Hals slöjdades, och även om Jag är vänsterhänt kändes det konstigt att göra en hals upp-o-ner..

Kroppen frästes och allting blev precis lika dammigt som vanligt

Kroppen kommer väga runt 1470 – 1480 färdigfräst misstänker jag.

Sen kom beställaren på att han ville ha lite speciella inlays, och det är ju kul.
Men då jag redan radieslipat halsen kommer detta göra att jag verkligen får hålla tungan rätt i mun för att lyckas mäta in allting i cnc-kompisen.

Misstänker att det blir en timmes mäta, testa, Själva fräsningen går på 30 sekunder.
Har gjort en provfräsning i mdf för att ha som mall att kolla av mot..
Där någonstans är Jag i dag vad gäller halsen.

Kroppen har blivit radiefräst med 3,2 mm radiestål, märkt ut hål för strängar ( det absolut läskigaste med att bygga en tele, ja förutom att borra det då, Jag har en bra metod, men måste alltid åka o låna Pelarborr då båda mina är irriterande 9 mm för grunda fram till pelaren)

”Då är det missionärsställningen som ska in på vågrätt sex”

Annonser


Lämna en kommentar

Lilla lila tele..

Jo, här blir det inte uppdaterat så ofta.. Mest för att jag hinner bygga mer än vad jag hinner stolla runt på internetz.

Men, gitarrer byggs och har blivit byggda.

Nedan en lila telecaster, inspirerad av Deep Purple kanske, men mest av Jim Campilongo, Världens skönaste gitarrist nu i mitt tycke..

Som vanligt är det lätt att springa i väg med relikeringsarbetet, Baksidan blev sådär, men gitarren är till mig och jag är nöjd..
Fet hals – Dimarzio twangmaster i stall o hals, fruktansvärt bra mikrofoner.
Inga knoppar för axelband ännu eftersom jag blivit så gammal o fet att jag inte längre orkar stå o pinka, flåt spela gitarr.. Jag har inte stått o pinkat på 35 år.

Nästa bygge är långt kommet.. ytterligare en tele ( Jag som vill bygga mina egna gitarrer) Men jag återkommer till den..

Hejdå


Lämna en kommentar

Relicstrata, Auratone och lite metallslöjd

Relicstratan är färdig. Även om själva relicarbetet på kroppen kanske kunde bli en aning mer trovärdigt så blev gitarren
som sådan riktigt bra.. Är supernöjd.. Halsen blev otroligt skön och tack vara att jag börjar få lite mer flyt på bandslip och allmän koll
på relief och annat halsbök går det att få riktigt låg stränghöjd. Nu gillar jag ju inte riktigt låg stränghöjd, så jag har höjt allting, men ändå!
Stallmick är en Dimarzio HS-2 jag hittade i gömmorna.. En mick som går att köra som humbucker eller singlecoil. Jag valde singelcoil och den låter verkligen strata.
Hals o mittmickar är nåt som suttit på nån mexico fender jag haft. Mittmic använder jag aldrig, men den låter lika tråkigt som halsmicken, så där kommer det nog bli ett byte vad det lider..

Reliceringen av kroppen ser lite lattjo ut, finns utrymme för förbättring. Polylack är INTE optimalt för relics.

Halsen blev mer trovärdig. Där la jag först några lager shellac som jag tintat med stewmacs ”amber”, sedan maskade jag baksiderna och lanågra tunna lager på poly på huvud o häl. Sedan blev det en blandning av shellac, vitvinsvinäger och danishoil för resten.. känns redigt gött!

Efter att ha skaffat UAD apollo ljudkort för några år sedan har det blivit roligt att sitta i hemstudion o spela in igen.
Mina monitorer är ett par gamla fostex jag haft i snart femton år.. De är lite jobbiga att lyssna genom, men har ändå gjort sitt jobb på något sätt.
Men sedan hittade jag ett gammalt fint LAB slutsteg som legat oanvänt i flera år, och kom på att det kunde kanske vara roligt att bygga ihop ett par Auratone kopior.

Auratone är legendariska monitorer gjorda för att hålla koll på mellanregistret, lite efter yamaha hs 10 devisen : ”låter det bra i dem låter det bra i allt”.
Michael Jacksons ”thriller” sägs bl.a vara mixade i et par auratone..
Eftersom jag gärna spelar in mycket akustisk gitarr vore det ju smutt att få en litet alternativ till kontroll i mellanregistret.

Nu har jag verkligen inte stenkoll på varken gamla eller nya auratone eller kopior som avantone, utan jag letade efter ett element som hade ungefär likadan kurva som gamla
auratone och hittade ett par monacor som verkar ligga i rätt härad iaf. Men egentligen spelar det mig mindre roll, det är ju bygga jag tycker är kul, sen får det väl låta som det låter, ungefär som när jag spelar.

Svart valchromat o festool domino

limma

Fräsa

Passar helt ok

Grundmåla o lacka – Nästa gång blir det faner till ytfinish..

Monterade element med lite gummilist o proppade in lite dämpning, tyvärr vet jag ännu inte hur de låter då jag måste köpa speakon don för att få ut signal från slutsteget..

Sedan har jag gullat med mitt pedalbord oxå. Kom på att det vore skönt att ha ett ”interface” – patch för att få ordning på alla kablar, så jag borrade upp en burk o började löda kablar, Jag tänkte även löda in en buffer som kan slås av på ifall jag vill använda fuzz eller wha efter patchen.
Nu har jag visserligen en hygglig buffer i min tuner, men den ligger o dräller på annan ort, så jag tänkte att detta får bli en lagom lösning tills vidare..


Lämna en kommentar

Relic

En strata är på gång.. Jag nämnde tidigare att jag kanske skulle ge mig på att försöka åldra den i förtid (en slags förtidspensionering för nya gitarrer), kallat relic på det stora språket i väst.

IMG_1049

Man kan tycka vad man vill om relics, Jag tyckte just nu det kunde vara kul att pröva på.

IMG_1050

Min enda tanke när jag bestämde mig för att börja var att jag skulle ta det lugnt och inte gå för hårt fram, eftersom det oftast det är då det ser som mest fejk ut.
Det var min intention, Men det spårade ju ur på en gång..

SÅ nu står jag med något som måste klassas som heavy relic, men det får väl bli så då.

Kroppen är inte riktigt klar, men det närmar sig.

IMG_1052

Halsen har fått en solbränna med tintad shellac och några lager klarlack, Sen skall lacken slipas tillbaka och den olackerade delen skall framstå som den vore spelad en 45.000 timmar på.. Vi får se vart det slutar..


Lämna en kommentar

Strat & tele.

Jag har gått o småpåtat med en tele o en strata sista veckorna..

Helst skulle jag vilja fokusera på mina Dynoluxe gitarrer, och i andra hand på akustiska
Selmerkopior, men Dynoluxebyggena ligger i nån slags digital CAM beredning som inte är klar..
och Selmergitarrer har inte hunnits med av ungefär samma anledning..

Så efter att jag rostat lönn för tio halsar så byggde jag en tele o en strata hals. Kroppar tillverkade jag tidigare under hösten..

Halsarna är i olika stadier.. telehalsen är i princip klar- Saknas logo + klarlack på loggan.
Stratahalsen är inte riktigt färdigformad och band skall i, så där är det några timmar kvar.

Grundfärg och slipning klarades av i tidigare i veckan, så i kväll fick båda kropparna färg.

Strator är nog egentligen alltid snyggast i svart.. Men,, när man ändå gör sig omaket att bygga en kropp är det ju trist att lacka det svart..
Så stratan fick bli i min favoritfärg Grön, nån nyans som kanske blev en aning för ljus o blå, men i stort sett är den bra.
En tanke jag har är även att stratan skall reliceras, så det blir ett ganska tunt lager lack på den.. Vi får se..

Telen skulle ha blivit silvergrå metallic.. Nån bmw kulör jag fick billigt som var felbruten, men Jag fegade ur o gjorde den röd istället..
Nån nyans som kanske mest liknar candy apple, en aning mörkare..


Lämna en kommentar

H&K Grandmeister 20 Deluxe

För något år sedan skaffade Jag en Hughes & Kettner grandmeister deluxe stärkare.. En smart liten sak att ha i hemstudion då den har en massa fiffiga små lösningar som inbyggd loadbox och
en helt ok högtalarsimulering.

Jag har varit väldigt nöjd förutom en sak. H&K har genomgående,i ett antagligen ganska lyckat försök att profilera sig, låtit sina produkter lysa upp som något slags neonblått helvetes-akvarium från landet helt utan smak.

Det är på riktigt helt fruktansvärt skitfult och vidrigt osmakligt. För mig är det helt obegripligt att ett sådant stilistiskt tilltag har kunnat passera en designavdelning. Att Ingenjörer kan dregla loss till blått ljus är helt i linje med mina fördomar, Men en designavdelning? Vad är det frågan om? Tycker man inte att blått ljus i elektronikprodukter är fruktansvärt så har man fel..

Jag har överlag ingen som helst förståelse för ”blått” ljus. Blåa lysdioder borde förbjudas.
Julgransbelysning och juleljus dekor i blått ser ju helt vansinnigt vidrigt ut.. VIDRIGT!

De enda som borde få ha ensamrätt på blått ljus är förstås Räddningstjänst, polis o ambulans.

Färgen, frekvensen, är ju en ren varningsfärg och gör oss vanliga människor aggresiva, obekväma och osäkra.
Därför borde alla tingestar som besitter dessa äckliga lysdioder, och det är en väldig massa saker, omgående slås sönder och köras på tippen.. Eller byggas om..

Jag valde det senare alternativet och när jag ändå slet loss de blåa lysdioderna i förstärkaren passade jag på att ge den nya kläder..

Först snickrades kabinett

<
Sedan töntade jag runt med tolex och geggalim, inte helt enkelt..

Borrade och passade in lite delar.

Börjar likna något

Inköpte en 8″ celestion nånting till kabinettet, kostade 300:-, och låter ungefär så oxå.

Förstärkaren fick även den ingå i mitt imaginära varumärke Switchbitch, så Jag slöjdade till en liten logo med CNC i svart valchromat.


Min handstil är fatastisk och gör det hela mer botique, da class!

Jag tycker nu stärken även utseendemässigt leverar i paritet med hur den låter.
Det enda som är kvar är att byta ut den jävla blå lysdioden på den rena kanalen, men det projektet får hända samtidigt som jag byter i alla mina pedaler..


Lämna en kommentar

Dynoluxe #2

Till slut kom månen in i rätt fas och jag lyckades knåpa ihop det sista på Dynoluxe #2.

Denna gitarr har vållat mig huvudvärk..Lackarbetet har gått helt åt fanders flera gånger.. Jag har tappat den i marken, byggt om, byggt om igen, lackat om igen, slipat tillbaka
färglager här o där o bråkat med det mesta.

Men nu är den i hopsatt. I en tidigare post skröt jag om att jag aldrig behövt shimsa en hals, men till detta bygge var det dags. Det fick bli ett minusshim, med negativ vinkel alltså för att få ihop allt.

Gitarren blev otroligt olik sin vita kompis. Tack vare toploader stallet upplever jag att man får en helt annan stringtension, kanske i kombination med det vinklade huvudet. Men den känns absolut mer sladdrig än den vita. Samma mensur, samma strängtjocklek – helt olika upplevelser. Men jag gillar den klart, Valnötshalsen är endast oljad och känns riktigt skön. Mickarna är billigast tänkbara p100 i stall och någon bortplockad fendertele i hals.. Men den låter ändå mer än ok.

Jag har redan gjort ändringar på modellen i datorn, men med denna gitarr i handen får jag väga in lite nya faktorer. Toploader dstallet kommer vara kvar på nästa, så även p100 alternativt en p90.
Även valnötshals kanske blir aktuellt.

Det som jag inte riktigt kommer överens med är steinberger stämskruvarna.. De funkar och är lätta, men jag måste nog skruva lite mer innan man kan känna att de börjar likna kompisar.

Gitarren får ingen dekal, Det blev så mycket strul o fnul att jag betraktar den som nån slags ”rullande testbänk”. Den är dessutom helt oavsiktligt rätt långtgången relicerad oxå..

Men i det stora hela är det grymt kul att stå här med två färdiga spelbara gitarrer av egen design. Väldigt olika och grymt bra referenspunkter för framtida knåpande..

Note to self: Den vita väger 3780 gr, den gröna 3300 prick.